Visar resultat 1 till 4 av 4
  1. #1
    Reg.datum
    Nov 2009
    Inlägg
    6 759
    Tack
    413
    Tackad 328 gånger i 263 inlägg
    Blog Entries
    1

    Standard Meningen med livet?!

    Varför då denna "klyschiga", dystra och meningslösa rubrik? Alla vet ju vi att vi föds för att föröka oss och sedan dö!

    Jodå,detta gäller samtliga raser av populationer, som finns på vår planet! Oavsett om vi pratar om växter eller djur, (vilket det sistnämnda människan faktiskt sorterar under). Hur märkligt det än ibland kan verka! Ofta med olika märkliga ritualer.

    Nåja. I förrgår gick en bekant bort. Eller på klarspråk, dog. I finare sammanhang heter det att individen lugnt somnat in! Hur vet man det?

    På slang i Halland, "Lägga näsan i vädret". Finns säkert åtskilliga provinsiella glosor för den slutliga och ofrånkomliga finalen, som vi alla skall möta och deltaga i. Kanske finns det en trygghet i att vi alla, (Till Syvende och sisdt), trots allt är jämlika. Om än inte i livet, så i allafall i döden!

    Nåja, min kompis, (som jag väljer att kalla Kent), avslutade sitt liv med en massiv hjärtinfarkt under natten för tre dagar sedan. Händelseförloppet, gick stillsamt till. Hans fru hittade honom, livlös under morgonen. Naturligtvis total katastrof inom familjen, då "Kent", endast var 58 år gammal! Anledningen, till att hon inte hittade honom föränn under morgonen, var att dom sedan åtskilliga år, valt att ha skilda sovrum, pga hans snarkningar och emellanåt sömnapne!

    Nu hör det till saken att hans vikt låg över 110 kg och han hade en stressig arbetssituation på slutet. Detta i kombination, med osunda matvanor, i form av snabbmat bestående av hämtmat i form av: Pizzor, Hamburgertallrikar, Skräp ifrån korvmojar, mm!
    Dessutom upplevda jag inte att frun ställde upp för hans hälsa! Kanske hade hon gett upp?
    I så fall kanske förståeligt. Jag träffade henne igår och hon sade: Jag visste att det var en tidsfråga. Men jag kunde inget göra. Han var som en tickande bomb. Enveten som synden. Vad jag än sa, så lyssnade han inte!

    Varför då detta inlägg på ett cykelforum!

    Svaret är enkelt. Förutom att "Kent", var en fin vän, så var han också, en schackkompis, som slog mig 8 gånger av 10. Gjorde mig stundtals halvt galen. Det blev ett tvång att jag bara måste slå honom i nästa parti!

    Avslutningsvis vill jag säga: "Jag försökte hjälpa honom med övervikten! Jag förklarade att hans livsstil, i kombination med hans vikt, framöver skulle bli katastrofal"

    Jodå han försökte cykla, Men det rann ut i sanden. Kanske har jag skuld i att han dog? Borde kanske försökt mer?

    Avslutar med följande: När vi föds stiger vi alla på olika perronger. Dock är våran allas slutdestination den samma!
    Senast redigerad av Sageborn den 2017-09-15 klockan 17:00

  2. Dessa 2 medlemmar säger tack till Sageborn för detta inlägg:


  3. #2
    Reg.datum
    Mar 2007
    Ort
    Arboga
    Inlägg
    892
    Tack
    1
    Tackad 58 gånger i 48 inlägg

    Standard

    Då jag själv närmar mig pensionsåldern har jag ofta tankar kring detta ämne.
    - Vissa personer väljer en viss livsstil, och verkar vara beredda att ta konsekvenserna av det.
    - Vissa personer motionerar en stor del av sitt liv och lever allmänt sunt, men blir ändå i så gamla.
    - Vissa personer motionerar aldrig, men uppnår ändå hög ålder.
    - Vissa personer bryr sig inte om att försöka uppnå en hög ålder, utan accepterar en (för) tidig död.

    Jag själv försöker att inte bry mig så mycket om andras val. Men visst är det trist att se överviktiga ungdomar som röker? De grundar verkligen för ett kort liv (eller kanske inte beroende på hur/bra dåliga gener de har).

    Jag har en sambo som är några år äldre än jag. Jag har motionerat mer eller mindre regelbundet sedan jag blev vuxen, och min sambo har aldrig motionerat (men som äter sunt och kommer från en släkt där alla blir väldigt gamla. Vem av oss kommer att lägga näsan i vädret först?
    mvh
    Markku
    http://msaweb.se/Cykel/

  4. Denna medlem säger tack till MarkkuS för detta bra inlägg:


  5. #3
    Reg.datum
    Nov 2009
    Inlägg
    6 759
    Tack
    413
    Tackad 328 gånger i 263 inlägg
    Blog Entries
    1

    Standard

    Borde väl inte spinna vidare på detta dystra område, men gör det ändå! Som humanetiker, har jag inga problem med att diskutera ämnet. Dessutom är tankar kring döden, något ingen av oss kan undvika!

    Vill därför börja med ett sekellångt perspektiv. För 100år sedan var större del av Sveriges befolkning fattiga. Många levde under rent urusla förhållande, som Statare, Drängar och Pigor och utnyttjades många gånger hänsynslöst. Både sexuellt och fysiskt, med urusel kost, som enda tack. I det här fallet kan vi tacka Arbetarrörelsen, för att detta, (åtminstone i Sverige), förhoppningsvis tillhör historien för alltid! Riktar i detta sammanhang en pekning mot SD o M. För det var likadana krafter som cementerade den utbredda fattigdomen i vårt avlånga land!

    Nåja tillbaka till ämnet, (om nu någon orkar läsa?)

    Hsht, eftersom kyrkan hade en stark ohotad ställning i det Svenska samhället och majoriteten av den Svenska befolkningen var, (mer eller mindre), djupt religiösa! Så såg man bortom horisonten, ett himmelrike hägra i nästa liv. Inte minst pga den låga medellivslängden och här fanns då ett löfte om att komma ur Jämmerdalen och försonas med sina egna, (skriver inte nära och kära) efts jag hatar denna uttjatade klyscha. Men det får stå för mig!

    Nåja jag skall fortsätta spinna på tråden, (om nu någon orkar läsa) och skriva lite om mina egna erfarenheter kring ämnet döden!

    Som 16åring tog jag körkort, för lätt motorcykel. det handlade då om 125cc motorer, som fick trimmas hur mycket som helst. Man gick då ifrån mopeder som fick gå max 30km/h, (många gånger fortare)!

    För att göra en lång historia kort, avslutades den här karriären med en personbil och frontalkrock i 90km/h.
    Tyvärr hade jag en 14årig kille som medpassagerare på min Honda. Hans kropp mosades helt under en lastbil och dog omedelbart!

    Själv var jag övertygad om att jag skulle dö! Hamnade dock efter par timmar på Sahlgrenska sjukhusets i Göteborg. Där intensivvården tog hand om min söndertrasade kropp!

    Hade brutet lårbenet, 3 knäckta revben, knäckt nyckelben, som pekade rakt ut, helt söndertrasat vänster knä + många fler skador!

    Men det var nu helvetet började på riktigt! Orkar inte ens skriva om det. Men det tog nästan 3 år innan jag var på banan igen! Dock har jag sår, som aldrig kommer att läka. Naturligtvis på det psykiska planet.

    Har sedan dess råkat illa ut många gånger. Har bla annat fått åka ambulans akut 3ggr pga matallergi, som lett till anafylaktiska chocker. Sista gången på min arbetsplats i UBF, i Göteborg. Vilket var oerhört förnedrande!

    Jaha, säger kanske vän av ordning Allergi, är väl inget märkvärdigt. Det finns väl mediciner mot sånt!

    Jodå, det gör det, jag har alltid en Adrenalinspruta i bagaget. Men anafylaktiska allergiska chocker är alltid livshotande. I mitt fall drabbas hela kroppen av en intensiv nässelfeber. Har stått under en iskall dusch och samtidigt upplevt hettan, som outhärdlig och det har alltid slutat med att jag svimmat, pga extremt lågt blodtryck.

    Senaste tillskottet, (som jag skrivit om här på cykelforum), var när jag kraschade med min racer rakt in i en betongsugga. Den fanns inte på c/g banan på måndagen. Men den gjorde det ett par dagar senare!

    Förutom otaliga skrapsår knäckte jag vä okben, som skadade ögat och efter att åter ha legat på intensiven, blev jag efter flera operationer, (följda av infektioner med sjukhussjukan), som var så smärtsamma att det höll på att göra mig helt galen! Blev efter den här olyckan, bla permanent blind på vänster öga. Jag övervägde starkt under den här tiden att begå självmord! Blev erbjuden att få, smärtstillande i form av syntetiska morfinplåster. Men vägrade! Skulle jag lämna in för gott ville jag göra detta med klart huvud!
    Kanske många tror att jag söker medlidande med detta inlägg. Kan garantera ingenting kan vara mer fel!
    Tror istället att dom flesta anser mig lyckligt lottad, med turen i oturen!

    Men idag är jag dock helt for "fight", Körde idag racer i strilande september 7 mil. Efter att ha blivit genomblöt, fick jag dock stanna ett par gånger och gymnastisera. detta efts jag förlorade känseln i händerna. Men kan ändå garantera att cykelturen var både stärkande och danande!

    Trots att jag blev permanent blind på mitt vänstra öga, gav sig infektionen dock till slut med sig. Trots att år av permanent huvudvärk förestod.

    Vi föds alla med dödens stämpel i pannan och detta är vi helt medvetna om! Vare sig vi vill prata om det eller inte!

    Kanske kan det vara ett tips att leva efter mottot: "Arbeta, som om du skulle leva för evigt. Men lev, som om varje dag är den sista".

    Ps Ber om ursäkt ifall trådens innehåll kan verka stötande för vissa.

    Ds ett stort tack för "MarkkuS" fina inlägg!
    Senast redigerad av Sageborn den 2017-09-16 klockan 18:45

  6. Denna medlem säger tack till Sageborn för detta bra inlägg:


  7. #4
    Reg.datum
    Jun 2013
    Inlägg
    191
    Tack
    66
    Tackad 17 gånger i 14 inlägg

    Standard

    Långa inlägg du gör sageborn men läsvärda.
    En sak jag regerade på. I början av ditt senaste inlägg så tog du upp att sverigen en gång i tiden varit ett väldigt fattigt och eländigt land med stora orättvisor och misär.
    Tack vare eldsjälar och en arbetarrörelse lyckades vi så sakteliga vända samhällsutvecklingen. Det var ingen som kom och gjorde det åt oss utan vi fick kämpa i vårat anletes svett för att förbättra våran tillvaro.
    Min pappa (född -32)var från ett brukssamhälle i småland och började som springchas som ung tonåring. Han läste sedan upp sig till polis och var det sedan hela sitt yrkesliv till pensionen. När han blev gammal och drabbades av en stroke blev han rullstolsbunden samt talförmågan borta. Vi fick kämpa mot kommunen för att han skulle få ett värdigt vårdboende. Kommunen ville sätta honom ensam i en tvåa med som de sa "tillsyn morgon, middag samt kväll.
    Min poäng är att det är så sorgligt att se hur folk som byggt upp vårat land ska behandlas så här.tydligen.
    Däremot finns det en iver att skänka bort Sverige till lycksökare som aldrig kommer få en chans (om de ens vill det) att betala tillbaka till vårat samhälle. Då har vi resurser tydligen.
    Vi har ett arv att förvalta, människor har slitigt ont för att vårat samhälle ska utvecklas till något värdigt. Men nu verkar det mest som att våra folkvalda bara vill bli just det, folkvalda på nytt. Utan att se vad som kanske är bäst för Sverige.
    T.ex att du Sageborn kan få en bra sjukvård när du skadat dig osv osv.
    Jag är 51 år gammal och måste säga att framtiden ser dyster ut för Sverige. Jag växte upp på sjuttiotalet och har sett vårat samhälle utvecklas skrämmande fort de sista tjugo åren. Då till det sämre.
    Vi får verkligen hoppas att det går att vända utvecklingen. Till det bättre då
    Senast redigerad av Chrester den 2017-09-17 klockan 12:09
    Crescent Atto 304 2013 samt Felt Z95 Sora STi 2014

    Heja Sverige!

  8. Dessa 2 medlemmar säger tack till Chrester för detta inlägg:


Liknande ämnen

  1. Livet som cyklist
    By Sageborn in forum Övrigt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2015-01-09, 12:36
  2. Meningen med livet?!
    By Sageborn in forum Övrigt
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2014-04-19, 06:59
  3. Meningen med att stå upp..
    By Sageborn in forum Träning
    Svar: 18
    Senaste inlägg: 2013-01-29, 16:07
  4. Meningen med att stå upp..
    By Sageborn in forum Elitcykling
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2013-01-28, 15:21
  5. Rövsmörja gör livet glattare?
    By Sture Bockstyre in forum Cykeldelar och tillbehör
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-04-11, 16:14

Regler för att posta

  • Du får inte posta nya ämnen
  • Du får inte posta svar
  • Du får inte posta bifogade filer
  • Du får inte redigera dina inlägg
  •  
Om CykelForum.se
CykelForum.se är ett svenskt forum och mötesplats för cyklister. Oavsett om du cyklar på en Racer, Mountainbike, BMX, Stadscykel eller annan typ av cykel är detta forum för dig. Ställ eller svara på frågor, läs tips, få/ge köpråd, lär dig mer om träning, hitta cykellopp att ställa upp i och mycket mycket annat hittar du här på CykelForum.se, Välkommen!